Sexologi, unga och internet - Senaste inläggen

Förutom forskningsböcker och artiklar skriver jag även lättlästa skönlitterära ungdomsböcker. Jag har funderat en hel del på vad det innebär, jämfört med att skriva akademiska texter. Kan författare, journalister, forskare formulera sina resultat, budskap och berättelser på ett mer lättillgängligt sätt? Och hur gör man det i så fall? Kan man skriva lättläst utan att banalisera innehållet? Om detta har jag bland annat skrivit i tidskriften Intra. Om flerhandikapp och inlärningssvårigheter i kultur och samhälle (http://www.intra.info.se/), där jag också är medarbetare.

Oavsett genre är det viktigt att skala fram det väsentliga och göra texten trovärdig. För att locka läsare är det förstås också viktigt att ämnet engagerar och lockar. Ett driv i texten som för läsaren framåt ökar motivationen och viljan att fortsätta läsningen.

När man riktar sig till läsovana läsare eller till dem som har skrivsvårigheter bör man vara mån om att inte förminska läsaren och att ta ämnet på allvar. Läsaren ska känna sig respekterad och delaktig. Men man ska inte "säga allt" i texten. En del får läsaren lista ut själv eller skapa sig en egen bild av. Läsupplevelse skapas helt enkelt under själva läsandet i läsarens huvud.

I mina ungdomsböcker om Emma, som hittills kommit ut i tre böcker på Argument förlag (www.argument.se) vet man inte exakt hur gammal Emma är eller om hon har nån funktionsnedsättning eller inte. Hon brottas med samma funderingar och erfarenheter som många andra unga gör idag; föräldrar som eventuellt går skilda vägar, lycklig och olycklig kärlek, osäkerhet över det egna utseendet m.m. Det är helt enkelt lättläst, men med tyngd!

I min lättlästa bok Drömmen om Danskungen, LL-förlaget (http://www.lattlast.se) har huvudpersonen Anna ett intellektuellt funktionshinder, som hon kämpar med att acceptera. Anna bor i en gruppbostad och behöver stöd av personal, men vill helst stå på egna ben. Hon längtar efter en pojkvän och missförstånd uppstår.

Anna önskar att hon var som alla andra.

Hon vill inte behöva be om hjälp hela tiden.

Och hon skulle vilja ha en pojkvän.

Hon vill inte bo på en gruppbostad.

Men, det är viktigt att trots allt ha en nyanserad bild av nätet. Nya möjligheter har också öppnats sig, till exempel för ungdomar med olika slags funktionsnedsättningar. På nätet kan man kommunicera med andra och delta i ungdomskulturen, oavsett fysiska eller intellektuella funktionsnedsättningar och oberoende av geografiska avstånd. Om man har intellektuella funktionshinder och kanske svårt att stava, så gör det ingenting för stavningen och grammatiken är i inte det viktiga i nätkommunikationen. Med hjälp av s.k. emotikoner kan man dessutom uttrycka känslor utan en massa långa och invecklade resonemang. På nätet kan man söka efter nya vänner och kanske flick- och pojkvänner, presentera sig själv utifrån sina intressen och hobbies, och inte främst utifrån funktionshindret. Dessutom kan man komma undan föräldrarnas och personalens inblick i ens privatliv, vilket kan vara nog så viktigt för en tonåring som kämpar med frigörelseprocesser trots sin beroendesituation till andra.

Självklart ska man aldrig bagatellisera riskerna med nätet, men jag tycker ändå det är värt att komma ihåg vad en av de unga tjejerna som jag intervjuade i en studie om unga med utvecklingsstörning och Internet sa:

"Alla bara oroar sig för att det ska hända mig nåt ont. Jag oroar mig för att det aldrig ska hända nåt gott!"

Läs mer: Löfgren-Mårtenson, Lotta (2005) Kärlek.nu. Om Internet och unga med utvecklingsstörning. Lund: Studentlitteratur.

Förra året föreläste Sven-Axel Månsson och jag på världskonferensen i sexuell hälsa utifrån samma ämne om vår studie om unga och pornografi "Sex överallt, typ?!" i Sydney. Vi hade tolv minuter på oss och resan tog cirka 30 timmar!

Att vara med i olika nätverk tillsammans med kunniga, engagerade och intresserade människor är verkligen inspirerande. Glömmer aldrig när jag 1999 mötte John Gagnon och William Simon på Stony Brook i New York! De har skrivit teorin om sexuella script, som jag använder mycket i min forskning. Och de ingav stor respekt i sin ödmjuka hållning till oss som ville hälsa på dem. Här kommer Aretha Franklin!

Nej, nu till datorn och det klassiska skrivandet av ännu en artikel.... I wordformat. Som Lotta. Hemifrån. Men imorgon är det dags för Malmö igen och ännu ett undervisningstillfälle face-to-face med studenterna!

Och från Malmö kommer ju den supermusikaliske och häftige Timbuktu!

I den internationella feministiska forskarvärlden har de engelska begreppen "sex" och "gender" använts för att skilja mellan kroppsligt kön och sociokulturellt konstruerat genus. Syftet med tudelningen var att visa på den mängd tolkningar och förförståelser, samt sociala och kulturella konstruktioner som vidhänger våra förståelser av kön, kvinnligt och manligt. Under 1980- och 90-talen har dock denna uppdelning kritiserats.

En mängd olika teorier om samspelet och sammanhanget mellan bekönade kroppar och samhällsmässiga genussystem har utvecklats, bland annat den s.k. "queer"-forskningen. I förlängningen av genusforskningen har en del av maskulinitetsforskningen fokuserat hur ma¬sk¬u¬linitet och maskulin hegemoni skapats kulturellt och socialt. Genusforskningen sätter ofta fokus på maktförhållanden som inte enbart är baserade på genus, utan även på kopplingen mellan genus och begrepp som klass, nationalitet, etnicitet, ålder, sexuell orientering, etc. Det här kallas i vissa sammanhang för intersektionalitet.

Ja, det här blev ett långt inlägg som kanske bara förvirrade. Men jag hoppas iaf att det framgår att sexologi är mycket mer än de tips för att förgylla samlivet som kvällspressen annonserar om i sina söndagsbilagor!

Ett är att klart: ofta, fast inte alltid, är sexualitet förknippad med kärlek. Här är Lars Winnerbäcks vackra, sorgsna underbara låt om förhoppningar efter ett kort möte. 

Idag är sexologi ett vedertaget tvärvetenskapligt ämne som omfattar olika ämnen, t. ex. medicin, psykologi, sociologi, antropologi, historia, filosofi och teologi. Som vetenskap växte ämnet fram under senare delen av 1800-talet och in på 1900-talet i Centraleuropa, även om det dröjde innan ämnet blev accepterat inom akademin. En anledning till detta är just ämnets tvärvetenskapliga karaktär, vilket gör att studier i sexologi ofta utförs inom en annan disciplin.

Klinisk sexologi handlar om arbetet med olika slags sexuella problem, ofta benämnda som dysfunktioner, som människor kan ha. Många gånger söker man sig då till en psykolog, läkare eller kurator med vidareutbildning inom området. Problemen kan ses som uttryck för svårigheter i utvecklings-, mognads- eller åldrandeprocessen eller som en psykosocial eller medicinsk åkomma.

Numera pratar man ofta om sexuell hälsa som begrepp. Det definierades 1975 av världshälsoorganisationen WHO som: "Integreringen av somatiska, intellektuella och sociala aspekter av sexualiteten på sätt som är positivt berikande och som utvecklar personlighet, kommunikation och kärlek." Men definitioner är inte oproblematiska. När WHO möttes igen 1987 för att formulera en ny definition, kunde de inte längre enas. Däremot finns en definition av sexualitet som lyder:

Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan få orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara sexualitet. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa".

Från och med höstterminen 2007 är jag kursansvarig på masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola. Programmet är det första i sitt slag i Norden och den första gruppen entusiastiska studenter antogs augusti 2007, utifrån ett rekordhögt sökandeantal.

Min bakgrund är socionom med vidareutbildning i sexologi vid Göteborgs universitet. Numera är jag även auktoriserad specialist i klinisk sexologi via NACS (Nordic Association for Sexology).

Jag disputerade 2003 med en avhandling om unga med intellektuella funktionshinder och deras möjligheter till kärlek och sexualitet. Sedan min doktorsexamen har jag medverkat i forskningsprojekt om kärlek och sex på internet och om unga och pornografi.

Under många år har jag arbetat privat med utbildning, handledning och rådgivning kring framförallt unga med funktionshinder och sexualitet (se www.lofgren-martenson.com). Jag har även haft tjej- och killgrupper för unga med intellektuella funktionshinder och skrivit en bok rörande sex och samlevnad för elever i särskolan.

Förutom att skriva vetenskapliga böcker och artiklar skriver jag även lättlästa skönlitterära romaner för ungdomar och unga vuxna. Det är ett sätt att nå den målgrupp som jag ofta forskar om på ett annat sätt.

Sen kan jag inte låta bli att nämna mitt stora musikintresse. Förutom att jag själv har sjungit i Varbergs kammarkör i många år så lyssnar jag mycket på musik, allt från klassiskt till pop, rock och jazz. Här kommer ett smakprov från ett band där min son spelar trummor!