Jag vill ha! Alla andra har! Varför får inte jag… Dessa uttryck är det många föräldrar som känner igen. Deras barn vill ha mer och mer saker. Och även om man själv tycker att man ger sina barn allt är de tyvärr bortskämda och vill bara ha mer.

Barn idag lever i ett samhälle där det är viktigt att ha saker, de ser barn, tonåringar och vuxna som har många saker och som kan byta ut sina saker hur lätt som helst. Därför förstår de inte att man inte kan köpa allt. Pengar kan ge en tillfällig lycka, men mycket vill ha mer.

Kanske tror man att ens barn blir nöjda om de får allt de pekar på, allt de önskar sig för stunden. Men i själva verket skapar man minimonster som bara vill ha mer. Det är inte barnen som förstår att ens beteende är fel. Det är faktiskt de vuxna som inte sätter gränser Rådgivning till föräldrar och tar konflikter. Det är inte förbjudet att säga nej, det är inte olagligt att inte ge barnet saker bara för att alla andra har.

Det är därför viktigt att lära barn att de inte kan få allt, inte nu och inte senare. Det ska inte spela någon roll om barnet får veckans tionde utbrott i en matbutik bara för att barnet inte får köpa den där leksaken eller godisbiten. Det är här det är viktigt med tydliga och raka direktiv. Man skapar en struktur och en delaktighet i vardagen så barnen förstår att man inte kan få allt. När barnen förstår hur mycket saker och ting kostar kan de kanske förstå varför man säger nej.

Jag har alltid varit tydlig med vad saker och ting kostar, vad som man försakar för att ge efter för impulser. Men jag låter faktiskt mina barn shoppa loss några gånger per år med en begränsad slant, på Gekås eller någon annan lågpriskedja i Outletsverige. Detta ger barnen en hum om vad man kan få för slanten, vad man inte kan plocka ned i vagnen. Detta är en viktig och nyttig läxa som lär barnen att man inte kan få allt, de måste hålla koll på vad priserna är och vad man egentligen kan få för den summa pengar som de har. Ibland har det varit tårar och skrik när man måste lägga tillbaka något som man verkligen vill ha för något som man också känner behov av att få.

Detta är något som mina barn har lärt sig gilla och ju äldre de blivit ju mer direktiv har de fått för vad pengarna ska räcka till. Kanske ska de leta efter kläder för hälften av pengarna, se till att köpa de där måste leksakerna och kanske ha några pengar kvar till något lördags gott.

Barnen har uppskattat att vi ibland checkat ut från butiken och de haft möjlighet att gå in igen och handla för de resterande pengarna. Detta har minskat tjatet, vi har haft ett mål och barnen förstår idag värdet av pengar.